När snön yrar från himlen ner mot marken, fångas upp på ens ullklädda händer och smälter. När mörkret slukar upp solens sista strålar och vårens första dagar känns långt borta. När man inte kan räkna månaderna sen man senast träffade sina bästa vänner. Då känns det ypperligt att bland palmer, stränder och värme tillsammans åka iväg och bara vara med varandra. Detta var i Mars och nu när vi börjat samla på månader igen är det snart dags för oss att ses igen tycker jag. Jag saknar er.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s