Den sista höstmånaden.

737672

Din hand i min. Jag räknade sekunderna med blicken upp mot höjdpunkten av träden. Jag slöt mina ögon och såg allt ändå så tydligt. Jag tänkte att skulle jag en dag bli blind skulle jag för evigt minnas hur trädens kronor såg ut som brudslöjor i vindens fart och hur lyckliga fåglarna måste vara som får spendera all sin tid där uppe om dom ville. Tolv sekunder senare tog vinden tag i trädets svaga grenar och skakade om. Ensamma löv strösslades ner mot marken och för ett ögonblick så kändes det som att jag var en av dom, en fågel. Jag släppte din hand och kastade mig runt med utsträckta armar och runt mig dansade löven upp från marken. ”Jag ska bli dendrolog” skrek jag. Du slutade inte le och aldrig tidigare hade du sett någon bli så lycklig över träden du så hastigt passerar varje dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s